Susan Maushart - Nedkopplad

Susan Maushart - Nedkopplad

Den ensamstående australiensiska trebarnsmamman Susan Maushart bestämmer sig för att genomföra ett experiment. Under ett halvår ska vare sig hennes tre tonårsbarn eller hon själv använda datorer, smartphones, spelkonsoler eller titta på TV hemma. Hon för dagbok vad som händer med familjen under experimentet och kompletterar sina anteckningar med fakta från olika vetenskapliga rapporter om hur vårt liv och sätt att tänka och kommunicera påverkats av internet. Hennes spåk är rappt och humoristiskt vilket gör boken underhållande att läsa.

De som är födda på 1990-talet eller senare har fötts rakt in i den digitala världen och har en instinktiv förmåga att handskas med ny teknik. Människor som är äldre har upplevt en värld utan datorer och Smartphones och tänker därmed lite annorlunda.

Unga som håller på med flera olika saker på en gång, vilket inte är ovanligt när man är uppkopplad, upplever själva att de har full kontroll på allt de gör, trots att de deltar i flera chatter samtidigt, kollar på youtube, uppdaterar facebook och gör läxor samtidigt. I själva verket är det inte så, eftersom ingen kan vara koncentrerad på mer än en sak åt gången.

Vi sköljs ständigt över med information, men informationen är fragmentarisk. Det är lätt att tröttna och söka sig till något annat. IQ-kvoten har ökat sedan mitten av 1900-talet, men proven har blivit svårare, så det genomsnittligt IQ är fortfarande 100. Förr så kanske man jobbade långa dagar vid det löpande bandet eller ägnade mycket tid åt hushållsarbete och strumpstoppning, vilket gjorde att man inte läste avancerade ryska romaner då heller.

Nya uppfinningar sägs ofta vara tidsbesparande, men i själva verket så är det inte alls säkert att det är så. Det går inte snabbare att diska i diskmaskinen än för hand. Man slipper bara se disken.

Matvanorna har förändrats. Det är allt vanligare att man äter vid datorn istället för tillsammans i familjen.

Maushart själv upplever problem när hon ska skriva. Det tar tid att skriva för hand. Överblicken saknas och det är svårt att ändra. Tangentbordet är en direkt förlängning av hjärnan. Att skriva med penna är som att rita med en pinne i sanden.

Hennes tonåriga barn hanterar medieförbudet på olika sätt. Den 14-åriga tjejen tillbringar mycket tid med vanliga telefonsamtal. Killen som är 16 börjar spela i ett band och bestämmer sig för att satsa på musiken och den 18-åriga tjejen shoppar och festar med vänner. Medieförbudet ger också utrymme för eget kreativt skapande som t ex dagbokskrivande och en påbörjad roman.

Mausharts bok är läsvärd dels för att den är humoristiskt skriven och dels för att den väcker en del intressanta funderingar om vad vi gör med vår tid, våra familjestrukturer och oss själva när vi är ständigt uppkopplade.