Ester Roxberg - Fågelhuset

Ester Roxberg - Fågelhuset

Bokens huvudperson Liv praktiserar (oavlönad?) på ett företag i kulturbranchen. Intrigerna på kontoret, de anställda och chefen, som utser henne, praktikanten, till sin viktigaste medarbetare, är skildrade med surrealistisk skärpa. Jag häpnar och skrattar. Språket är vackert och träffsäkert. Fågelhuset är en bok som jag verkligen uppskattar.

Citat som jag gillar, hämtade från sidan 106-107

Slutligen skuggas även jag av en annan människas skepnad. Han dansar inte som de andra glada männen. Han ställer sig framför mig med farliga ögon. 

-Jag är poet, viskar han med läpparna mot mitt öra och jag tänker på Lou. Du arbetar på förlag...jag såg dig där idag. 

Jag följer med poeten hem och han börjar ta på mig redan i hallen. Det är ett ljus som tänds i poetens ögon. ...På väggarna i poetens stora sovrum hänger konst och inramade tidningsurklipp där poeten syns på bild. 

Dubbelsängen är en filt på golvet.

Han läser högt ur sina diktsamlingar i flera timmar.

Nu springer han halvnaken runt i lägenheten och skriker hysteriskt. Han kan inte hitta sin tanke. 

Jag har tappat mitt tågkort med spärrvakten låter mig åka gratis hem i utbyte mot poetens tanke.