Elin Olofsson - Då tänker jag på Sigrid
Efter en uppslitande kärlekshistoria lämnar Hanna jobbet på reklambyrån i Stockholm och återvänder till sin jämtländska hemby. Hon börjar måla och söker efter sina rötter. Vad är det egentligen som hänt på släktgården som hennes pappa lämnade som ung för att aldrig återvända. Varför tog hennes farbror Åke livet av sig? Vem var egentligen Sigrid, Hannas farmor, som fick så många människor att gå sönder och som Hanna knappt har träffat.
Det poetiska språket skapar en intensiv närvaro, utan att vara påträngande eller ligga i vägen för själva berättelsen. Hela tiden finns spänning i historien och en rad outtalade frågor som väntar på svar. Den norrländska dialekten är närvarande, i samtal och miljöbeskrivningar.
Då tänker jag på Sigrid är Elin Olofssons debutroman. Jag hoppas få läsa fler böcker av henne.
Citat ur boken
Det är den första sommardagen, det som ska bli den sista sommardagen. Man stryker handen över sitt skäggiga ansikte, för att liksom se bättre, men man ser inget ändå. Under stöveln häver sig gruset. De få stegen man ska ta, stegen fram till dörren, stegen från ladugården, allt man lämnar bakom sig när man går. Där nere vid gaveln ligger hundkroppen och spyr ur sig blod, pumpar fortfarande, rödliv som rinner ner i backen. Jorden tar upp det, tar upp allt man lämnar bakom sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar