Josefine Sundström - Vinteräpplen
I Vinteräpplen skriver Josefine Sundström historien om kvinnorna i sin släkt och männen som dricker, sviker och misshandlar. Fattigdomen är påtaglig, det fysiska slitet likaså.
Mormor Susanna blir ensam kvar i torpet tillsammans med sina barn när mannen en charmerande dragspelare försvinner. Hon arbetar hårt, för att klara livhanken och få mat på bordet, för att glömma och för att hantera omgivningens skvaller. Yngsta dottern, sladdbarnet, Mari, hunsas och får en kärlekslös uppväxt. Många av torpets sysslor blir hennes ansvar. Som dyslektiker anses hon vara lite efterbliven och får sluta skolan i förtid. I tonåren blir hon gravid med Tova. Barnet svetsar Susanna och Marie samman. Tova längtar bort från slitet och ö-livet. Hon vill se något annat, ha ett jobb och ett eget liv, men gifter sig med en man som visar sig vara alkoholist och hustrumisshandlare.
Josefine Sundström berättar om sina släktingar med utgångspunkt från de minnesbilder de har och de historier hon själv fått höra. Personporträtten är inkännande och nära. Tyvärr tycker jag att miljöbeskrivningarna är lite för kortfattade. Jag hade gärna sett lite tydligare miljöbeskrivningar, eftersom hon skriver om Finland. Hon har ett fantastiskt språk och en egen berättarröst som ger liv åt de svåra ämnena, armodet, misshandeln, alkoholismen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar