Jessica Kolterjahn - Den bästa dagen är en dag av törst

Jessica Kolterjahn - Den bästa dagen är en dag av törst

1932 reser Karin Boye till Berlin för att gå i psykoanalys. Hon är deprimerad och har en rad trasiga förhållanden bakom sig. Berlin skrämmer henne, med sin råhet, fattigdom och sitt politiska våld. I Berlin möter hon kvinnor som älskar kvinnor och hon dras in i deras krets.

Kolterjahn har ett mästerligt språk. Gestaltningen är omsorgsfull, utan att vara överlastad. Språket är levande. Boken är komplex utan att vara svårläst. Boyes tankar samspelar med människor och miljö kring henne. Som läsare kommer man Boye mycket nära.

Kolterjahn har valt att skriva om ett år i Karin Boyes liv. Jag hoppas hon skriver fler böcker om Boye. Tror knappast jag läst någon biografi/autofiktion som kommer så nära och porträtterar en person så väl.

Bokens inledning:

I januari reser jag till Berlin. Det lilla rökiga caféet på Lehrter Bahnhof blir mitt för en stund. Fortfarande med kappa, basker och handskar beställer jag in kaffe och smörgås. Lederna ryckiga och tunga efter ryckig sömn. Kvinnan på britsen ovanför min sov ryckigt och varje gång hon rörde sig, vände sin tunga kropp, knakade och gnisslade britsen som den hade ont. Hela tiden detta ljud, med kvinnans ansträngda andhämtning, som entonigt ackompanjemang.