Peter Lindforss - Mannen som förstörde mitt liv

Mannen som förstörde Peter Lindforss liv är Leonard Cohen. De blev vänner efter att ha mötts på den grekiska ön Hydra. Lindforss skildrar sina depressioner och sitt drickande och reflekterar över Cohens texter. Skildringen känns nära och sanningsenlig. Det handlar om Cohen bakom det andliga. På något sätt önskar jag ändå att kvinnorna, musorna, kunde få blir mer tydliga. De existerar som skuggvarelser bakom det grandiost manliga med uppgiften att inspirerera och behaga. Var finns deras själar och känslor?

Ulf Bagge - Trubaduren

Ulf Bagge - Trubaduren

Trubaduren är Ulf Bagges självbiografiska berättelse som den svenska visscenen under främst 1960-1980-talen.

På 1960-talet var levande musik en förutsättning för att restauranger skulle få utskänkningstillstånd. Den gitarrspelande trubaduren var billigare att engagera än en större orkester. Att betalningen gavs in natura i form av mat och alkohol förekom. Av någon anledning spelade även trubadurer på bingohallar. Innan Cornelis Vreeswijk och Fred Åkerström slog igenom i mitten av 1960-talet var visan främst en angelägenhet för överklassen som samlades i "Visans vänner" och lyssnade på Bellmantolkningar framförda av en sångare med luta, peruk och vita strumpor.

I sin bok redogör Bagge för att antal personer som han samarbetat med, däribland Monica Zetterholm och Beppe Wolgers, stött på eller blivit förolämpad av. Han samarbetade en del med socialdemokraterna och var med på flera valturnéer runt 1980.

Han arbetar som guide och organiserar stadsvandringar i Stockholm, något som märks på hans sätt att skriva, eftersom det påminner om ett muntligt berättande. I huvudsak ägnar han sig åt det som kallas den litterära visan, dvs skalder som Bellman, Lasse Lucidor och Ferlin. Han har medverkat i böcker om både Bellman och Lasse Lucidor. Visans framtid ser han i ett närmande till jazzen, eftersom det finns många välskolade unga musiker med den inriktningen numera. Den modernare delen av visscenen som influerats av bla rock, pop, punk, med artister som t ex Stefan Sundström, Sofia Karlsson och Tomas Andersson-Wij, bortser han från, liksom Thåströms populära och folkkära tolkningar av Bellman och Taube. På visfestivalen i Västervik får t ex den moderna visan större utrymme än den mer traditionella gren som Bagge representerar.

Ulf Bagges bok kan vara läsvärd om man är specialintresserad av visa och artistlivets villkor. Har man bara ett allmänintresse så tror jag att man har ett större utbyte av att läsa en mer journalistisk skriven biografi om t ex Cornelis Vreeswijk, se spelfilmen om hans liv eller läsa Cajsa-Stina Åkerströms självbiografiska bok "Du och jag farsan", om Fred Åkerström.

Vill man höra hur Ulf Bagge låter när han sjunger så finns det klipp på Youtube.

Stig Hansén - Springsteens hjärta, boom-boom Håkan Hellström, texter om ett popfenomen Anthony Reynolds - Leonard Cohen, en biografi

Stig Hansén - Springsteens hjärta, boom-boom

Håkan Hellström, texter om ett popfenomen

Anthony Reynolds - Leonard Cohen, en biografi

Stig Hansén skildrar Springsteen genom dennes texter, möten med fans och berättelser om konserter. Det är musikjournalistik när den är som bäst. Jag lär känna Springsteen, jag förstår honom och jag lär mig en del om mig själv genom att läsa om honom. Springsteen är en artist som jag aldrig lyckats ta till mig riktigt. Nu förstår jag varför.

Musiktidningen Sonic har sammanställt ett antal artiklar, intervjuer och recensioner från olika tidningar om popfenomenet Håkan Hellström. Texterna sträcker sig från perioden 1995-2008. Den massmediala bilden av Håkan Hellström verkar motsvara den han är som person. Rent objektivt borde jag gilla HH, rent subjektivt klarar jag inte av hans röst. 

Reynolds skriver Cohens biografi utan att komma Cohen in på livet. Han har stor respekt för Cohen och hyllar och vördar honom. Boken saknar nerv. Den känns ängslig och adjektivsjuk. Att lyssna på Cohens sånger och förhålla sig till dem ger betydligt mer än att läsa den här biografin. Man behöver inte lära känna gåsen, för att uppskatta gåsleverpastej.

Deborah Spungen - Inte som andra döttrar

Deborah Spungen - Inte som andra döttrar

1978 hittas Nancy Spungen knivskuren till döds på Chelsea Hotel i New York. Hennes pojkvän Sid Vicious, basist i punkbandet Sex Pistols, häktasför brottet och dör av en överdos heroin sedan han släppts mot borgen.

I boken berättar mamman om Nancys uppväxt och hur familjen kämpar för att få henne att må bra och fungera tillsammans med andra. 

Boken kom ut i början av 1980-talet och jag läste den och läste om den vid flera tillfällen när jag var tonåring och strax över 20. Den höll definitivt för en omläsning flera år senare. När jag läste den som tonåring kändes det lättast att identifiera sig med Nancy och hennes självdestruktivitet. Som vuxen identifierar jag mig mer med mamman och resten av familjen.

Vill man läsa en gripande historia med verklighetsbakgrund är Inte som andra döttrar ett utmärkt val.

Neil Young - Fredsförklaring

Neil Young - Fredsförklaring

Rockmusikern Neil Young  skriver sin självbiografi på ett sätt som möjligen kan sammanfattas på följande sätt:

• Män 
• Motorer
• Musik
• Musiker
• Mixerbord
• Musa
• Månfaser
• Modelljärnvägar
• Miljöengagemang
• Marijuana
• Musikinstrument
• Möjligen något mer

Han skriver med utgångspunkt från ett råd han fått av sin pappa, skriver man en stund varje dag, så blir det också en bok. Intressant, om man är specialintresserad. 

Stig Hansén - Bobby Boy, mannen i mig

Stig Hansén - Bobby Boy, mannen i mig

Stig Hansén, född 1954, skriver om Dylan för Dylan-nördar. Han närmar sig Dylan via New York, Dylans texter och målningar. Kan man sin Dylan så är det läsvärt, om inte, så blir det för abstrakt. Har man bara ett allmänintresse av Dylan så är det bättre att läsa en biografi eller Dylans egna memoarer. Är man nyfiken på Dylan som konstnär så gör ett bildsök på google på t ex "Bob Dylan painting" eller "Drawn Blank Series". 

Citat från boken (sid 147):

Och så förvrids ens blick igen när ännu mer dyker upp i "Jokerman": Kvinnan som fylls med skam. Djungelns lag som står över allt annat och undervisar alla. Himlen som är så nära. Hunden som slickar dig i ansiktet. Gevärsmannen som förföljer de sjuka och lama. Tårgasen och k-pistarna. Det blir bara för mycket...tills jag får syn på kvinnan i sångens sista vers, hon som i den skuggiga världen.

Vad gör hon sedan?

Jo, hon klär sonen i scharlakansrött. "A women just gave birth to a prince today and dressed him in scarlet". Därmed är kurragömmaleken över. Där är han äntligen. Carl. Vår Carl med sin prinskrona. Han som kläs i sCARLet.

Vem den gäckande Carl som gömmer sig på Dylans Infidelsskiva från 1983 är lyckas jag inte reda ut. 

David Dalton - Det är inte mig ni söker, jakten på Bob Dylan

David Dalton - Det är inte mig ni söker, jakten på Bob Dylan

Dalton närmar sig Bob Dylan främst genom dennes texter och lyckas skriva en hyfad biografi, som kan läsas även om man inte är Dylan-nörd. En del slarv- och översättningsfel drar ner helhetsintrycket och författaren borde varit tydligare med att ange årtal och inte bara datum. Fokus ligger på Dylans 1960-tal. Jag hade gärna läst mer om den sene Dylan.

Tips inspirerat av boken. Googla på John Wesley Harding Beatles. Beatlarnas ansikten lär finnas på Dylans skivomslag .